Den bittra mamman
Jag är så trött.. irriterad och mest besviken. Vet inte hur jag ska formulera mig heller, är mest tom.
Vissa människor glider omkring här på en räkmacka utan att ta några som helst ansvar för konsekvenserna.
Här finns jag kämpandes med allt. Det är iaf så det känns!
Kanske håller jag på att bli bitter nu?
Såklart jag vet att jag har det bästa i världen! Iallafall försöker jag tänka så.. men inte lätt när man har en massa hjärnspöken flygandes tvärs och kors i skallen.
Skit i honom!! Ja, det kan jag säga dig, att det är inte det lättaste här..
Jag försöker tänka positivt varje dag. Vill inte ha en massa negativ energi runt oss, men ibland orkar jag inte vara så stark, positiv och framförallt glad hela tiden.
Att hålla huvudet högt är inte så lätt när självkänslan fått sig en rejäl törn.
Nu funderar jag mest på hur jag ska lösa det här. Det oundvikliga kommer snart ske.. min magkänsla har hitills varit stark och haft rätt.
Jag och min dotter lär ju snart möta på den där "lyckliga" familjen.
Eller så får väl vi annars ta och byta stad? För det känns faktiskt som att vi håller på att bli bortjagade härifrån!