Efter regn kommer solsken!
Här regnar det och åskar som bara den! Vi har det mysigt med tända ljus. Vilja och jag skulle nyss gå bort mot Hagadal men vi sköt upp det en timme så det värsta regnet kanske hinner ge med sig.
Idag känns det perkekt att få ventilera sina tankar hos min kontaktperson där.
Har inte skrivit om allt det andra som hänt i dagarna. Jag ville lägga fokus på det positiva. Det är ju inte så kul att fira födelsedagen upprörd och ledsen direkt.
I helgen hade jag smskonversation med Viljas pappa. Just på sms också för vi kan verkligen inte ha en någorlunda vettig konversation annars. Faktiskt så var det ändå skönt, för har en känsla av att vi bara skulle avbryta varandra hela tiden.
Våra smskonversationer blev långa som noveller. Mycket av frustationen kom ut där!
Försökte hålla mig till ämnet men jag ballade ur efter ett tag.. Inte lätt att prata med en vägg direkt!
Att en "vägg" kan göra mig så upprörd är inte klokt!
Att han hörde av sig var ju för att jag hade berättat för hans familj. Inte för att han skulle ta sitt ansvar här. Han var arg!
Jag är en otroligt empatisk människa (vad jag tycker) och brukar inte ha några problem att försöka förstå eller sätta mig in i en annan människas situation. Men med honom blir det så jäkla svårt!
Han är otroligt duktig på att manipulera. Även på sms för jag tog faktiskt åt mig av hans ord där under ett ögonblick.
Jag är så jäkla kluven när det gäller allt det här så det kanske inte är så konstigt.
Enligt honom har jag ju planerat det här och med avsikt blivit gravid. Jag har ju liksom lurat honom!
Nej, så är det faktiskt inte och vad spelar det för roll egentligen?! Nu finns det ju ett barn här!
Det är barnet det handlar om nu, mitt barn och hennes framtid.
Det blev så jobbigt också eftersom jag inte hade fått något svar från hans släkting. Jag vet inte riktigt vad jag hade väntat mig men ett litet "tack för infon" ..kanske?
Jag blev så rädd. Hade han berättat sin version och de hade trott på honom? Hans version är ju helt knasig faktiskt.
Jag började liksom vela, hade jag gjort rätt?
Igår kväll fick jag svar!
Jag blev helt rörd faktiskt och all den där rädslan släppte med lite tårar.. glädjetårar faktiskt!
Jag fick ett så otroligt fint svar på allt det här. Jag hade också rätt. De visste inte om något! Han har faktiskt undvikit sin familj under det här året.. inte berättat något. Det tycker jag är så otroligt sorgligt. Men nu vet de om allt!! Sen om fadern kommer med en annan historia så får han väl göra det.
Fortfarande så är hans ursäkt för att skita i sitt barn helt otroligt dålig. Det var skönt att få höra det från andra också, speciellt från hans släktingar.
Nu kommer vi ju inte åka upp på några släktträffar direkt, men jag är bara så nöjd över att Vilja nu på något sätt har fått bekräftelse för att hon finns här! Så som det ska vara för alla barn!
Jag känner mig även lättad att jag kan berätta allt det här för henne en dag och att om hon vill kontakta hennes biologiska pappas släktingar så kan hon göra det!
De kommer inte stå där i dörren och inte veta om henne iallafall!!
skriven
Åh vad glad jag blir att du fick svar!!! Så himla skönt, nu är bollen hos dom ifall dom skulle vilja träffa Vilja (haha, vilja två gånger :)).
Ses snart! :)
Kram!