När man pratar om trollet!
Ja, herregud! Vilken dag!
Igår kväll skickade jag iväg min "hälsning" till släkten! Det blev ett meddelande på facebook. Känns lite opersonligt och konstigt att höra av sig genom ett sånt forum men jag tycker det blir så krångligt med telefonsamtal eller att skicka brev på posten. Känns ganska lite pirrigt nu. Vet de om hela situationen redan? (genom han version då) eller blir det en ny chockande nyhet för dem?! Just nu så bryr jag mig inte så mycket om jag får något svar eller ej utan jag är mest lättad kan jag säga.
Visst låg jag och grubbla mycket i natt.. Gjorde jag rätt genom att höra av mig? Jag hoppas verkligen det! Just nu känns det iallafall som att en sten har fallit från min axlar!
Det märkliga var ju att vi såklart sprang på den stora fadern idag! Haha (Ja, nu skrattar jag!) Hur stor är sannorlikheten liksom tänkte jag! Så typiskt på något sätt! Vår lilla stad är ju inte den minsta i Sverige, men inte heller så stor, så inte konstigt om vi springer på varandra ibland. Men liksom nu?! efter allt som hänt i dagarna.. märkligt kändes det iallafall.
Han kom gåendes på ågatan med några (jag antar arbetskamrater) ätandes på en glass. Han hade solen i ögonen så trodde först att han inte såg oss. Han skrattade och tjoade med de han gick med, de skulle säkert upp och sätta sig i Domkyrkoparken. Jag och syrran stannade upp en sekund och liksom sneglade lite bakåt när vi passerat varandra. Han vände sig om också, så jag antar att han verkligen såg oss där i solskenet. Jag frågade syrran om jag skulle vända och springa efter?! Jag kände mig så stark där ett ögonblick! Tror det var pga att jag inte kände ett sånt obehag som jag brukar! Såklart hjärtat började bulta hårt men det var inte mer än så! Det kändes så skönt! Förut har jag ju fått ordentliga ångestattacker och känt obehag i flera dagar, men inte nu! (hoppas det kommer kännas så här hädan efter också!)
Det kanske har att göra med mitt beslut och det valet jag gjorde genom att höra av mig till hans släktingar igår?
Nu känns det faktiskt som att jag har det stora övertaget lite och det känns bra! Han ska inte få trampa på oss längre!!
Nästa gång kanske jag springer efter och berättar för hela världen vem han är och vad han gjort och hur han behandlar människor! Framförallt hur han behandlar sitt oskyldiga barn! Ja, han ska vara tacksam att jag inte ställer till med större beskymmer tycker jag!
skriven
Heja dig! Jag får också lust att skrika ut till hela världen vad han gjort. Känns så fel att han bara kan ljuga bort det hela och låtsas som ingenting.