Filosofera i det gröna
Vi har det så jäkla bra nu!! Sommar, sol och varmt!
Dagen spenderades ute i det gröna på filt med leksaker. Jag försökte få lite sol på min kropp mellan varven. Inte lätt med en liten bebis bredvid. Speciellt med en bebis som börjar visa lite egen vilja nu. ;) Hon är faktiskt väldigt charmig, när hon blir tjurig. (mestadels tjurig på leksakerna som inte vill det hon vill eller när hon inte når dom.

Hon har börjat "prata" mer och mer nu! Mycket "da da" och så typ "oooar" hon väldigt högt. Hon gillar sin röst antar jag! hehe. Ibland kan man tro att hon är arg eller ledsen.. men nej då hon "pratar" bara lite! ;)
Vi tränar också på att sitta själv. Inte det lättaste. Blir lätt vinglit och så stupar hon ibland. Idag åkte hon med huvudet före på balkongen. Var inte så skönt, men det gick fort över efter lite blåsande på pannan. Tror hon klarade sig från bula också.
Det här med att ligga ute i gröngräset kan få en människa att börja filosofera och analysera rejält.
Tänkte mycket på fadern idag.. Att vi klarar oss gallant utan honom nu. Med tiden som går så är han (nästan snart) ett minne blått! Ibland känns det konstigt att han ska vara "pappa" till mitt barn! Just nu känns det som att det var 100 år sedan vi käde varandra. (Har vi ens känt varandra? Der är ju en annan femma.) Nu känns det mesta bara overkligt. Så mycket vi varit med om. (Borde nästan kunna bli en bäst-säljare) ;) Fortfarande känner jag mycket över det som hänt. Vissa dagar är jag jäkligt arg, leden, besviken och hämdlysten. De dagarna bli tack och lov bara mindre och mindre.
Summan av kardemumman så har vi det så jäkla bra Viljis och jag.
Just nu är jag bara glad över att vårt liv ser ut så som det gör.
Jag har agerat både mamma och pappa i drygt ett halvår nu och det har ju hittils fungerat väldans smidigt.
Väldigt tacksam över det!
skriven
Ser härligt ut, skönt när barnen också tycker om att vara ute och njuta :)