Vilja Leva!

Får lite ångest när jag tänker på det! Det känns så konstigt att om ett år så kommer jag antagligen jobba. Känns lite overkligt. Jag lever likom i en drömvärld nu haha. Dagarna flyter på och det känns som vi mest bara lunkar på här i vår egna lilla värld jag och Vlja.

 

 

Kanske dumt att sitta och tänka på framtiden nu, men jag kan liksom inte rå för det! Tiden går ju så fort och snart sitter vi där..

Känns som jag kommer ha ett ton med val att göra. Ska jag fortsätta med skolan? Byta inriktning? Söka in på Uni? Fortsätta jobba med det jag gör? Byta jobb? Söka nytt? 

Samtidigt som allt det där känns så skrämmande så är det spännande också, det finns mycket att se fram mot.

 

Nu måste jag ta hänsyn till en liten krabat i mitt liv. Hon som är meningen med livet! Hon är kapten på vårt skepp. 

Ibland får jag lite panik när jag tänker på att jag, lilla jag ska leva familjelivet! Att jag ska få ihop allt som har med vardagen att göra.  Laga mat, lämna/hämta barn, natta, sova, gå på föräldramöten, arbeta, plugga, fritidsintressen, träna osv..

 

Och så ska man någonstans där emellan försöka hitta en karl.. (en vettig sådan!!) Det är nog tamefasiken det svåraste!