Andas! Andas!
Idag hade jag nästintill mitt första sammanbrott!
Viljisen har varit riktigt gnällig/skrikig/ledsen till och från hela lååånga dagen! Mest vid matstunderna, ganska tråkigt och otroligt påfrestande på humöret! En trött och hungrig bebis i en ond cirkel är sjukt jobbigt.
Idag gick jag för första gången ut ur rummet för att räkna till 10 och andas. Jag orkade inte höra på skriket. På gränsen till gråtfärdig själv.
Ibland är det fasen inte lätt! Under någon microsekund hinner jag undra vad jag har gjort!!? Hur ska jag fixa det här? Jag är inte klok som har skaffat barn själv!!
Men..
Ett litet leende senare från den där tjejen och jag har liksom glömt bort de där hemska "microsekunderna" och inser att mitt liv är otroligt meningsfullt nu. Allt tack vare henne!
Nu sover hon iallafall gott efter lite gröt med ett ton av fruktpuré. Ibland får man ta till de "dåliga" knepen..
skriven
Man klarar ju som vanligt mer än man tror :) Jag har haft typ en miljon sammanbrott hittills, du är nog bättre än mig helt enkelt ;)